Kort svar: ja. Långt svar: JAAA!!! 😀 En krispig höstfredag 2024 packade jag bilen tillsammans med två fantastiska vänner, och lika passionerade fotografer, Jenny Petersson och Per-Erik Berg. Efter jobbet styrde vi mot Knuthöjdsmossen. Väl framme gav vi oss ut på mossen för att reka fotoplatser, men också för att bara njuta av den stilla och öppna naturen. Efter några timmar återvände vi till bilarna, tände grillen och lät kvällen rulla på med skratt, samtal och en hel del dåliga skämt. Det blev sent men precis så där härligt som det ska vara. Redan vid 05.00 nästa morgon var vi uppe igen. Med pannlampor påbörjade vi vandringen ut längs spångarna. Mörkret låg fortfarande tungt över landskapet, men det gjorde upplevelsen nästan ännu starkare. Efter en stund öppnade sig mossen framför oss – ett landskap som kändes både storslaget och nästan overkligt. Här började vi fotografera, experimentera med lång slutartid och ljusmålning medan vi väntade på gryningen. Plötsligt dök fler pannlampor

En resa väl värd varje mil. Sommaren 2021 bestämde jag och min fru oss för att ta bilen norrut, hela vägen upp till Norrland. Planen var enkel: en vecka fylld av natur, upplevelser och total avkoppling. Resan började i Örebro och tog oss vidare mot Höga Kusten, där vi checkade in på ett mysigt hotell. Efter en god och välbehövlig frukost fortsatte vi norrut, denna gång mot Kalix. Där väntade något alldeles extra, en natt i de spektakulära igloosarna vid Kalixälven. Vi blev varmt välkomnade av ägaren som delade med sig av historier om både platsen och älven. Kvällen var magisk: stillheten, maten och känslan av att bara få vara. Och för den som ännu inte upptäckt Kalix löjrom – gör det. Helt fantastiskt gott. Efter en smått spontan intervju med Kalix-TV gick resan vidare mot Kiruna. När vi rullade in hade vi avverkat ungefär 130 mil. Vi tog en kort promenad i staden innan vi begav oss upp mot Luossavaara för att uppleva midnattssolen. Utsikten var, minst sagt, mäktig. Nästa stopp: Abisko

Januari 2022 En höstkväll satt jag och bläddrade igenom bilder från vårt Norrlandsäventyr några månader tidigare. Minnena väcktes till liv, midnattssolen, vidderna, stillheten. Efter en stund började tankarna vandra. Hur skulle det vara att uppleva Norrland vintertid? Jag började söka runt, titta på bilder och läsa om platser. Kontrasten mot vintrarna hemma i Örebro lockade, här uppe väntade något helt annat. Riktig kyla. Djup snö. Och kanske… norrsken. När jag satt där och drömde mig bort dök min fru upp i rummet. Jag nämnde tanken lite i förbifarten: “Jag skulle verkligen vilja åka norrut på vintern.” Hennes svar kom direkt: “Men varför gör vi inte det då?” Och där, över en kopp kaffe och med bilderna framför oss, började det som en tanke… bli en plan. Inte långt senare hade vi bokat tåg, hyrbil, boende och aktiviteter för en vecka i Norrland. 😍 DAG 1 - RESAN NORRUT Söndag eftermiddag rullade vi ut från Örebro Centralstation. Första stopp: Gävle. Där väntade byte till nattåget mot K

Efter vår första resa till Lappland fick vi mersmak. 2024 var det dags igen, men denna gång med siktet inställt ännu längre norrut, hela vägen till Senja i Nordnorge och midnattssolens magi. DAG 1 - ÖREBRO TILL UMEÅ Vi förberedde oss noggrant med packlista och tidig packning kvällen innan. Tur var väl det, morgonen bjöd på ösregn. Regnet följde oss i nästan 60 mil. Ibland var sikten obefintlig, men humöret hölls uppe. Ett stopp vid Höga Kusten gav oss en välbehövlig paus innan vi fortsatte mot Umeå. Kvällen avslutades med en promenad längs älven och en riktigt god middag på hotellet. Uppe på rummet väntade nästa lilla äventyr, att försöka fotografera fisktärnor genom två fönster. Inte helt enkelt, men till slut satt bilden där. DAG 2 - UMEÅ TILL JUKKASJÄRVI Regnet fortsatte – konstant, ända tills vi passerade Överkalix. Därefter klarnade det upp och vi möttes av våra första renar längs vägen. Framme i Jukkasjärvi checkade vi in, lagade mat och njöt av kvällen. Midnattssolen höll landsk

Från misslyckande till magi Det sägs ofta att ingenting kommer gratis, och det gäller kanske fotografering mer än mycket annat. Bakom varje bild finns val, tid, tålamod och en vilja att fortsätta, även när resultaten inte riktigt blir som man tänkt sig. Men ibland spelar också turen in. Särskilt när man fotograferar motiv som styrs av något så oberäkneligt som vädret. Och kanske viktigast av allt: att inte ge upp. Låt mig visa vad jag menar. De första två månbilderna jag tog, de med svart bakgrund, kom till under mina allra första månader med kameran. Den tredje, med den blå tonen, fotograferade jag betydligt senare, i oktober 2021. Skillnaden är kanske tydlig. Inte för att jag är expert på månfotografering idag, men jag vet i alla fall lite mer än då. Vad är det egentligen som skiljer? Det enkla svaret är: kunskap och timing. Den blå månbilden är resultatet av erfarenhet jag helt enkelt inte hade i början. Men också av rätt förutsättningar. Klockan var runt 07.30, precis i skiftet mel

En dag fylld av inspiration. Gatufotografi handlar egentligen inte om gator. Det handlar om människor. Om ögonblicken som uppstår i det offentliga rummet, i en park, på ett café, vid ett övergångsställe eller i ett flyktigt möte mellan två främlingar. Det är dokumentärt, spontant och ofta öppet för tolkning. För mig är det just det som gör gatufoto så fascinerande. Min egen erfarenhet av genren var, vid det här tillfället, ganska begränsad. Jag hade testat vid ett par tillfällen tidigare, båda gångerna utomlands. Så när jag såg att SIGMA tillsammans med mästerfotografen Mats Alfredsson anordnade en photowalk i Stockholm, tvekade jag inte en sekund. Tillsammans med några vänner från Lekebergs Fotoförening åkte vi upp redan på fredagen. Det gav oss tid att landa, äta gott och ladda upp inför dagen, ett beslut som visade sig vara helt rätt. Lördagen inleddes med fika och en inspirerande föreläsning av Mats. Därefter gav vi oss ut på stadens gator och fotograferade fram till sen eftermidda